Tittade som vanligt in på min käre vän Steffanies blogg för att bli uppdaterad om hennes väl och ve. Då har sötnosen lagt upp ett kort på sig, leendes från öra till öra, och jag kom på mig själv med att bara sitta och titta på det, och må så bra. Att hon är urgullig visste jag ju redan och världens mest smittande skratt har hon också men kortet var så speciellt så till vida att jag själv blev så varm inombords och kom på mig själv med att tänka på vad mycket det finns att vara tacksam över. Tack gumman, för att du förgyllt min dag.

 

Nu tar vi helg och i kväll ska jag pussa på maken som jag inte sett sedan i måndags kväll.

Då mina stora barn (6 och 8 år) inte går på fritids nu när jag är "mammaledig" har vårt hem blivit fritids för deras kompisar. Jag är så glad att barnen har gott om vänner men efter flera dagar i rad med storkok och farligt höga decibellnivåer kan jag liksom få nog. Nog av många barn på ett och samma ställe som dessutom inte alltid kommer överens. Snacka om att få praktisera konfliktlösning. Tjejen och hennes kompisar är väldigt subtila i sin angrepp på varandra och det värsta som kan hända är att någon får epitetet bossig. Killarna är mer rakt på. "Gör som jag säger annars åker du på en propp". Därav sätts mina kofliktlösarkompetenser på varierande prov. Snacka om att behöva vara flexibel. "Okej, tjejer. Först gör ni som X vill en stund och sedan gör ni det som Y ville göra", eller "GRRRR, ni får ABSOLUT INTE SLÅSS!!!!Det är totalförbjudet!!!!SLUTAAA!!!

 

Behöver jag påpeka hur fel det blir om jag angriper tjejerna med förhållningssättet jag just beskrivit som killarnas. Det kan dröja några veckorna innan de kompisarna vill hälsa på igen...

Lägg därtill att de oftast befinner sig på olika våningsplan och mitt emellan sitter lillfisan och undrar varför mamma springer omkring och är så röd i ansiktet och har en kort och ytlig andhämtning.

 

Ja, ja, det är roligt nästan jämt. Maken åkte till Tyskland idag. Längtar redan efter honom. Vi är inne i en toppenperiod med mycket bus, skratt och kärlek. Ikväll ska jag iväg på genrep med kören inför söndagens adventskonsert. Farmor kommer hit och passar barnen.

 

Även idag går tankarna till Lillmys. Jag finns här dygnet runt, det vet du. Puss på dig.

Min syster ska separera. Efter 12 år och ett barn ska de gå skilda vägar och det är så sorgligt, och samtidigt kanske bra. Bra för att ingen av dem mått så bra den senaste tiden men sorgligt för att någonting tar slut. Det blir liksom aldrig detsamma igen. Jag vill och hoppas att min ex-svåger och vi kan fortsätta ha en bra relation. Det tror jag nog att vi kan bara allting får lägga sig lite grand. Jag tänker på dem flera gånger varje dag och skulle vilja lösa alla deras problem. Tyvärr sträcker sig inte min kompetens så långt men är man problemlösare så är man. Önskar dem i alla fall all styrka och kraft de kan behöva för att ta sig igenom den närmsta tiden.

 

Har idag varit utomhus för första gången på en vecka. Tidernas värsta halsfluss däckade mig under större delen av veckan som gått. Fick gå tillbaka till läkaren efter fem dagar med penicillin och få starkare grejer. Trots det tog det tre dagar till innan svullnaden började gå ner. Mellanprinsen blev sjuk i lördagskväll. Tack och lov att man bor i bebodda trakter med jourcentraler som är öppna dygnet runt. Han hade öroninflammation OCH halsfluss. Penicillin till honom också. Vi får väl se hur det går med stortjejen och lillfisan. Maken åker till Tyskland i morgon och blir borta tre dagar. De väntar säkert med att bli sjuka tills dess...

 

Vi skulle ha åkt till Ullared idag. Barnvakt var fixad och allt. Nu blev det inte så men vad säger världens bästa föräldrar som bor 12 mil bort då. Jo, att de kan komma ner nästa torsdag och passa barnen så vi kan åka på fredagen. Puss, säger jag. De är ju underbara.

Jag är SJUK!!

Tror inte jag har mått så här uselt på minst tio år, fysiskt i alla fall. Började ana oråd i måndagskväll när tempen visade 39,5. Gick, ordentlig som jag är, till doktorn på tisdag morgon. Råkade av en händelse inte köra den vanliga vägen till vårdcentralen och det var tur det för annars hade jag hamnat mitt i en bombbrisering. Åklagare Barbro Jönsson bor nämligen 400 meter ifrån vårt hus och alltså på vägen till vårdcentralen. När jag åkte hem märkte jag dock på det massiva polispådraget att något hänt. Fruktansvärt. Både för att det är en direkt attack på hela vårt demokratiska samhälle och dels för att det händer i min egen närmiljö. Barbro verkar som tur vara av det hårdare virket så jag önskar henne all lycka till.

 

Efter besöket hos doktorn fick jag penicillin utskrivet och trodde krisen var över. Tji fick jag . Den hade inte ens börjat. Tisdag eftermiddag, onsdag och torsdag är ett enda febertöcken med våldsamma halssmärtor. Jag har ändå fött tre barn den naturliga vägen men jag vet inte vilket som gjorde mest ont. Idag fick jag nog och gick tillbaka till doktorn. Han skrev ut ny penicillin ( anar att den egentligen är till för hästar) som alldeles säkert skulle ha ihjäl mina elaka bakterier. Hoppas han har rätt...

 

Det tråkiga i kråksången är att maken och jag fixat barnvakt över helgen för att åka till goda vänner i Malmö. Så blev det nu inte. Jag har halvt längtat ihjäl mig efter min vän då det är allt för länge sedan vi sågs men hon skickade tröstande mail om sa att vi kanske kan ses i jul. Hoppas...

 

Barnvakterna (mina föräldrar) fick nu istället rycka ut två dagar tidigare för att ta hand om både barn och barnbarn. Tack mamma och pappa för att ni är så fantastiska.

Maken är så glad, så glad. Stadens lokala bandyhjältar har återtagit plats bland de bästa igen och idag börjar allsvenskan. Termosarna är laddade med glögg, lagmössa och halsduk ligger nytvättade i hallen klara för bruk och snart anländer gänget för lite uppladdningssnack. Idag deltar även konsulterna från "over there". Kan antas vara exotiskt med lite förfrusna tår samtidigt som man i över två timmar försöker lokalisera en boll på en yta stor som en fotbollsplan när 20  utespelare gör allt för att transportera den i "rätt" riktning. Får man dessutom dricka varm saft och knapra på välkryddade kakor är väl lyckan total.

 

Själv går jag på en match om året. Derbyt mot grannstadens lag. Jag kan lova att det inte är för bandyns skull. Däremot får jag i två timmar stå och skrika okvädesord tillsammans med 2000 andra som tycker som jag. Sjukt eller friskt, avgör själv. Kul är det i alla fall.

 

Vi får väl se hur glad han är när han kommer hem...