Att få några timmar tillsammans med den man älskar blir så värdefullt när det finns barn med i bilden. Då jag valt att bosätta mig på annan ort än min familj är tillgången på barnvakt begränsad men igår ställde makens mamma upp. Stortjejen var i Vimmerby med syster och hennes familj så det var mellanprinsen och lillfisan som det gällde.

 

Maken och jag hade planen klar. En golfrunda stod högst på önskelistan. Vi spelar ju av naturliga skäl aldrig tillsammans utan det är varannan gång som gäller. Nu blev det alltså tillsammans. Det var jätteroligt och spelet gick som en dröm, för mig i alla fall. När 18 hål var spelade ringde vi till farmor för att kolla läget. Allt var bara bra och hon tyckte vi skulle åka hem och duscha för därefter komma upp till dem och äta kvällsmat. Jag blev helstressad.

-Men, men, ska vi inte åka raka vägen upp ändå?  Lillan brukar ju bli kinkig så här dags. Farmor känner henne ju inte så väl (underförstått hon saknar nog sin mamma).

Som tur var, var maken bestämd och sa att nej, nu banne mig åker vi hem och duschar. Okidoki, tänkte jag och försökte slappna av. Väl hemma var jag avslappnad och vi utnyttjade egentiden på bästa sätt...

När vi kom upp till farmor satt mina älsklingar vid köksbordet och hade det så mysigt så.

Idag har jag och maken gått som på moln och behöver jag tillägga att känslan sitter i länge...

 

Sökes:

Vi behöver en tillgänglig, anvarsfull och barnkär barnvakt. Några frivilliga???

 

Med besök både från Skåne och från Värmland (kompis och systers familj) och ihållande regn var det som upplagt för inomhusaktiviteter. Men vad. Jo, bowling. In med alla 9 i olika bilar och iväg till den lokala bowlinghallen. Som regerande familjemästare kände jag pressen att leva upp till tidigare meriter. Alla deltog, stora som små. Staketen for upp när det var barnens tur och ner när vi vuxna spelade. En del av oss hade nog behövt dem uppe..

Det gick precis så illa som det inte fick. Jag spelade uselt och maken bra. Så bra så han tog hem förstaplaceringen. Inte ens skåningar eller värmlänningar rådde på honom, tyvärr.

Kul hade vi och det passade alla åldrar så det här gör snart om igen.

 

Ibland ploppar det upp funderingar i skallen på mig som, enligt maken i alla fall, ingen annan går och tänker på. Som idag till exempel.

 

Det var dags för den återkommande veckohandlingen och eftersom maken har semester så åkte jag utan de tre barnen.  

Så när jag står i kassakön efter att ha fyllt vagnen rågad ploppar det till.

- Undrar vad allt i vagnen väger tillsammans?

Jag gör en enkel överslagsberäkning. Blöjor ca 2 kg, 8 liter mjölk 8 kg, frukt och grönt ca 5 kg osv. Allt som allt kom jag fram till att det vägde ca 20 kg. Sedan får vi ju alltid komplettera under veckan så säg 35 kg mat i veckan. De följande tankarna kom sedan av sig självt. 140 kg i månaden, 1680 kg på ett år och följdaktligen släpar jag alltså hem nästan 17 ton mat på 10 år.

 

Ändå kan man knappt ana bicepsen på överarmarna. Jag borde ju se ut som värsta atleten, mm you wish. Men samtidigt kom jag ihåg hur mamma, som är hälften så stor som mig, knäckte mig i armbrytning för några år sedan. Hon har ju också fött upp tre barn så om 20 år när mina barn är vuxna, DÅ ser jag ut som en atlet...

 

Som barn var jag knappast att betrakta som söt. Rödhårig, fräkning och  tjock. Detta var jag väl medveten om men lät det ändå inte bekomma mig särskilt mycket.

 

Mina föräldrar hade länge försökt att få ett syskon till min storebror (8 år) och så kom då jag. Jag funderade en del på detta när jag var i 7-års åldern. Att det ju var ganska synd om mamma och pappa som hade väntat så länge på ett barn och så fick de mig, rödhårig, fräknig och tjock. Jag frågade min pappa om detta en dag:

-Pappa, blev du och mamma väldigt besvikna när ni fick mig?

Han hade inte involverats i mina tidigare tankegångar utan fick bara frågan till sig där och då. Jag glömmer aldrig hans svar som naturligtvis kom sig av, i hans tycke, det absurda i frågan.

-Du är så dum.

 

Så så var det med det. Jag var inte bara rödhårig, fräknig och tjock. Jag var dum också, men återigen så tog jag till mig informationen med en axelryckning och ett: -Jaha, så tycker han.

 

Jag kan nog så här i mogen ålder konstatera att självförtoende har jag alltid haft. Jag vet att jag kan och framför allt kan lära mig. Däremot har jag fått jobba mer med självbilden och mitt egenvärde. Insikterna verkar bli klarare i takt med att jag blir äldre så när jag är 100 år ska jag väl vara färdig.

 

Nu börjar det märkas på alla familjemedlemmar att vädret är piss. 8-åringen föreslog att vi skulle städa hennes rum idag så att hon kan flytta till sovrummet i källaren. -Vad menar du? Vill du städa? Hur mår du egentligen?

Ja, ja, jag vet att jag inte ska ironisera över hennes initiativ men det bara kom. Hennes svar var sant: -Vad löjlig du är.

 

Sagt och gjort. Maken, jag och ungen drog i gång. Maken och jag i källaren. Ut med skiten är min melodi. Det är något befriande med att rensa och slänga saker man inte använder längre. Om det betyder att jag har svårt för att knyta an till saker eller inte överlåter jag till proffsen att bedömma. Dock fastnade jag i mina gamla uppsatser från gymnasietiden. Vilken idealist jag var på den tiden. J

 

ag hittade också en film som min kära kompis i Malmö spelade in för tre år sedan. Hon måste ha filmat oss non-stop en hel helg och kul att titta på var det. Tack, Stevie

 

Vi slet hela dagen och det sista som hände var att jag och dottern åkte och köpte en ny säng till henne. Den gamla får brorsan och lillfisan får brorsans.

 

Vi lämnade lite arbete till i morgon, i fall det regnar...

 

Aktivitetsrapport: se ovan.

 

Jag vägrar ta på mig flytväst, vilket krävs för att vistas utomhus idag, så därför tillbringades dagen inomhus.

 

Det passade bra för det var nämligen dags för, som mamma säger, att fylla upp frysen. Detta innebär att man bakar utav bara h-vete. Minst 100 bullar, 20 matbrödskakor och en 4-5 limpor. Då har man fyllt upp frysen.

Våga inte gå i vägen under själva bakningen för medans en deg jäser, bakas en annan ut och en tredje gräddas i ugnen. Svetten lackar och det blir imma på fönstren och man får absolut inte öppna för då JÄSER INTE DEGEN!!!

 

Jag skriker till mina barn på samma sätt som mamma skrek till mig och mina syskon. Men man skrek inte tillbaka för belöningen väntade ju runt hörnet: Nybakta bullar med mjölk eller nybakt bröd med mjölk. Detta har även mina barn förstått så minsta tjänst som efterfrågas utförs på studs. Kanske skulle köpa en bakmaskin så blir det nybakt bröd varje dag...

Det är festival i stan den här helgen. Det som är så fantastiskt i år är att vi har BARNVAKT. Min kära mor och far är här och hälsar på och erbjöd sig att ta hand om barnen.

 

När orden uttalades av min mor blev både jag och maken tysta en stund. Barnvakt, hur menar du då? Alltså skulle vi vuxna gå ut och äta alldeles ensamma? Går det? Får man göra så?

 

Något överdrivet kanske, men ändå lite sant. Vi är så vana att alltid ha med oss våra barn och anpassar naturligtvis aktiviteterna därefter, i viss mån. Jag kan lova att de aldrig varit med oss på krogen...

Effekten av detta är ju att barnen är vana att vara i olika miljöer och att de lär sig att ha olika beteenden i olika situationer. Positivt tycker jag, tråkigt tycker kanske de, ibland.

 

Sagt och gjort, igår kväll cyklade jag och maken ner till stan för att träffa ett gäng kompisar. Vi hamnade i ett av de större öltälten där stämningen var på topp. Vi åt och drack och hade jätteroligt. Jag började inte gäspa förrän 23.30.

00.15 låg vi våra sängar och sov som stockar. Det är ju alltid en dag i morgon också...

Åter en underbar dag. Upp i ottan, rejäl frukost och in i kompisens lånade sjusitsiga bil. Alla barnen plus mina föräldrar och make styrde så kosan till Borås djurpark.

 

Väl framme och inne i parken började äventyret. I

dag var det barnens dag så ville de se på flamingos i 20 minuter så såg vi på flamingos i 20 minuter. Vi gjorde allt som gick att göra och uppleva.

 

Lillfisen gjorde sin grej (äta, sova, skita) och var nöjd med det. De större barnen fick se lejon, tigrar, björnar etc. plus åka en tur i tåget som går runt hela området. Pappa fotograferade varenda djurart så det blir en trevlig rulle att se framkallad :(

 

På vägen hem sov alla utom chauffören (jag).

 

Aktivitetsrapport: Löpning 6 km, i går.

Hela familjen har legat på stranden idag. Till och med jag doppade lekamen i spat. Det var inte över 20 grader så, snyggt jobbat.

 

Vid hemkomst gick familjemästerskapet i krocket av stapeln.

Tyvärr vann maken och sprang segervarv runt huset. Stor bedrift, att slå en 6-åring, en 8-åring och frugan med en 6-månaders bebis på armen.

Han uttalande säger allt: En vinst är en vinst.

 

Nu är han i skogen och plockar svamp med 8-åringen. Med hennes tålamod är de nog snart hemma igen, förhoppningsvis med svamp.

Åkte upp till päronen i går kväll i syfte att spela golftävling idag. Bror och mor teamade upp och jag och far. Det var så mysigt att vara tillsammans med "ursprungsfamiljen" utan äkta makar och barn. Lillasyster saknades förstås men eftersom hon envisas med att inte spela golf missade hon detta tillfälle.

 

Spelet lämnade en del övrigt att önska men bra väder och trevligt sällskap förgyllde ändå dagen. Till veckan är det tävlingsvecka på vår hemmabana och mamma och pappa kommer ner i morgon. Kan tro att familjens efternamn kommer att stå i de flesta deltagarlistorna.

 

Det var också härligt att komma hem till min egen, inte så lilla, familj. Kramar och pussar i farstun fick hjärtat att slå dubbelslag. Jag var ju bara borta en natt...

Så har då äntligen maken gått på semester. Jag lagade god mat och hällde upp en skummande öl till honom när han kom innanför dörren igår.

 

En stund senare slog det mig: Det innebär ju att jag också går på semester. Delad börda är ... och hällde upp en öl till mig själv också.

Nu är vi två vuxna hemma hela tiden och på så vis kan vi dela på barnen ibland. De storas intressen skiljer sig ju ganska mycket från lillfisens, som nöjer sig med att suga på stortårna.

 

Då Ölandsresan flöt bort kommer veckan som följer innebära att vi leker att vi är på semester.

Detta för att kunna spendera pengar utan dåligt samvete och ignorera tvättmaskin och annat hushållsarbete. Förhoppningsvis blir det en del golf, besök på djurpark och vattenland. Framförallt tid tillsammans.

Eftersom vädret inte manar till strandliv sätts fantasin på prov. Med tre barn och en make som inte har semester än gäller det att hitta på sätt att fördriva dagarna på.

 

Jag satte mig ner och tittade igenom vad vår egen stad har att erbjuda och blev förvånad. Det finns ju massor av kul att göra på hemmaplan. Idag t. ex. är vi på ett teknikmuseum som har en massa aktiviteter direkt riktade till barn. Att de har uppdateringsmöjligheter för mig är ju också ett plus.

 

Vi ska senare åka över älven i en linbana som leder oss till en labyrint på andra sidan. Barnen är på gott humör och så även jag. Lillan hänger på som vanligt är nöjd med det.

 

Vill bara meddela att aktivitetskontot fylls på med löpning 6 km. varannan dag.

Pratade med ägaren till vår Ölandsstuga i går. Hon berättade att det var översvämning på vissa delar av Öland. Hon avrådde oss från att åka och vi får pengarna tillbaka om så blir fallet.

 

Att sitta instängd i en stuga med tre barn och föräldrar/svärföräldrar i en vecka tilltalar mig inte alls så sker inga mirakel de närmaste dagarna får vi omgruppera, men till vad. Ska kasta mig ut på nätet och undersöka vad som finns och framförallt vad som är ledigt.

 

Förslag emottages tacksamt.

Efter graviditet, amning och allmänt lat och likgiltig kom så lusten för fysisk aktivitet tillbaka. Jag har varit ute och sprungit två gånger på fyra dagar och det känns i benen.

Sprungit och sprungit, mer åt lunkhållet var det nog men jag var ute i 45 min båda gångerna så det var ju bra.

 

Nu gäller det att komma ut frekvent de närmaste sex veckorna så att kroppen själv säger till att den vill ut och röra på sig, det s k endorfinruset. Maken och jag sporrar varandra. En av gångerna sprang jag med barnvagn. Det gick faktiskt riktigt bra. Håller vagnen med en hand och springer lite vid sidan av. Funkar på slätt underlag, i backarna krävs tvåhandsfattning.

 

Mötte ett par gamla damer som med all tydlighet visade vad de tyckte om mitt tilltag. Jag hörde dem gå bakom mig  och mumla och deras minspel sa också en del. Som om jag bryr mig. Ha, inte då. Glad och lycklig sprang jag vidare och tyckte att jag var jätteredig som trotsade småbarnsbojorna och fick till det riktigt bra.

 

En av mina allra käraste vänner har köpt en lägenhet i Malmö. Jag är så sugen på att åka ner och hälsa på henne och pojkvännen. De har inte flyttat än men till hösten, då är det jag som åker ner, ENSAM.

 

JAG VILL HA SOL!!!

Har äntligen fått tummen ur och rensat den äldsta dotterns rum. Det är för mig oförståeligt hur det gång efter annan kan se ut som ground zero. Jag har burit ut sopsäckar med grejer ur det rummet ett antal gånger, och då är vi ändå ganska restriktiva med att köpa leksaker till barnen.

Dottern är dock väldigt kreativ och uppfinner nya leksaker av gammalt skräp och under den processen lämnas de ratade delarna därhän med påföljden att man till slut inte ser golvet för all skit.

Eftersom jag själv näst intill saknar kreativitet vill jag inte störa hennes men mitt ordningssinne sätt på prov intill bristningsgränsen. Tur att det finns dörrar att stänga så jag slipper se eländet.